#7 Richard - Man och offer för våld i relationen

37342182_10156198205959279_1221319528810545152_n.jpg

I början av 2018 träffade jag en kvinna som öppnade mitt hjärta och lät mig våga vara sårbar. Hon lärde mig att koppla in alla mina känslor i livet och att sluta förlita mig på aggressivitet som försvar. Inom bara några veckor hade jag berättat hela min berättelse för henne och vågat gråta i hennes famn över det som hänt för första gången. Idag väljer jag att dela med mig till alla som vill läsa.

richard1.jpg

Jag är en man som blivit utsatt för fysiskt våld och sexuellt utnyttjande i två förhållanden. Många tänker säkert att det är jag som man som ska vara ansvarig för och orsaken till fysiskt våld och sexuellt utnyttjande? Men det finns manliga offer också. Jag är ett av alla de manliga offer som finns där ute och här är min berättelse.

Under många år ifrågasatte jag min manlighet. Hur kunde jag, en man, bli så utsatt av inte bara en, utan två partners i följd? Jag sökte svaret i min mentala (o)hälsa som hade spökat sen barndomen. Min barndom var tyvärr så långt ifrån hälsosam den bara kunde bli. Unga föräldrar som gick isär efter kort tid oavsett hur det kunde påverka barnet de precis skaffat. En dryg månad klarade jag mig i skolan innan mobbingen började och den tog inte slut förrän jag hoppade av första året på gymnasiet. Åren som följde innehöll ohälsosamma förhållanden, mängder av droger, självskadebeteende och jakt på adrenalinkickar vart jag än kunde hitta dem - allt för ofta genom illegala handlingar.

anonym2.jpg

24 år gammal går jag isär med min flickvän, som trots mina problem har stått ut med mig i 5 år. Här insåg jag hur problematiskt mitt liv har varit men jag vet inte alls vad jag ska göra åt saken. Förtjänar jag mer av det jag redan fått utstå? Självklart tänker min trasiga hjärna och söker sig till misären. Isolering, självskadebeteende, självmordsförsök... Tills jag träffade Jennifer, min räddare... trodde jag.

Jennifer tog emot mig och visade att någon tyckte om mig. Hon var mjuk, omtänksam och vårdande som person. Jag minns faktiskt inte första gången jag blev slagen av henne, men jag vet att jag hade gjort något fel och då självfallet förtjänade det. Till en början rörde det sig om enkla slag i ansiktet med öppen näve, men det övergick snabbt till knutna nävar och till sist till sparkar.

En specifik natt har satt sig extra starkt i minnet. Jennifer kom hem från jobbet en dag och ville vara mysig i sängen. En lugn dag, vilken lättnad... Hon började ta av sig kläderna och begärde att jag skulle göra det samma - med nöje tänkte jag som såg fram emot ömhet. Vi inledde ett samlag som gick bra tills det helt plötsligt svartnar för ögonen på mig. Jag återfår synen och känner smärtan i ansiktet. En gång till! Men den här gången svartnar det inte för ögonen och jag ser vad som händer. Hon ligger på ryggen och sparkar mig i ansiktet. Jag förstår inte vad som har hänt, men hon slutar sparka och börjar skrika på mig istället. "Jag var nära att komma, vad håller du på med?!" Jag hade gjort något fel och skulle bestraffas. Självklart förtjänade jag det...

anonym4.jpg

Min historia med Jennifer tog slut när jag efter ett drygt år kunde slå mig fri. Tyvärr var mina besvär inte över då jag kort därefter träffade Ylva. Som en haj som sniffat blod i vattnet hittade hon mig. En sårad och försvarslös person som hon kunde utnyttja bäst hon ville, för utnyttja mig var precis vad hon ville. Hon hade hittat precis vad hon sökte, jag var fast i ännu en fälla som skulle visa sig bli ännu värre än den förra.

Ylva var äldre än mig, hon var större än mig, hon var starkare än mig och hon var mer rutinerad än mig. Jag vet inte varför hon gjorde som hon gjorde mot mig. Borde jag förstå hur hon tänkte när hon sexuellt utnyttjade mig? 

Jag träffade Ylva tillsammans med hennes kompis under ett, mycket ovanligt, krogbesök. Ylvas vän, Sara, raggade upp mig, söp ner mig och tog med mig tillbaka till, vad jag trodde var, hennes lägenhet. Mycket av den kvällen är väldigt suddig men jag minns att Sara och jag var nära, men inte intima, tills jag insåg att jag mådde riktigt illa och gick för att kräkas. När jag väl kom tillbaka hade Sara lämnat lägenheten. Ylva var däremot kvar - och naken. Ylva ville ha sex och hon ville ha det nu. Den kvällen hade vi sex med samtycke. Det var den enda gången ett samtycke fanns oss emellan.

anonym3.jpg

Under de kommande veckorna fick Ylva mig att tro att det hon gjorde var okej genom hot och rationalisering av hennes beteende. Ylva var anställd på vuxenpsykiatrin i den region där jag bor och visste därmed allt om min bakgrund och historia. Hon använde den kunskapen för att tvinga mig till sex. Hon hotade med att lägga ut all information om mig på sociala medier om jag inte gjorde som hon sa. Hon tog kontroll över mina nycklar för att alltid ha tillgång till min lägenhet, och därmed också till mig. Varje kväll efter jobbet kom hon till min lägenhet och gjorde sig bekväm. Hon fann mig vissa kvällar ovant motstretig, som att jag förstod hur fel det som hände var och kämpade emot utan att egentligen själv förstå det. Jag hade fortfarande uppfattningen att min psykiska ohälsa var något att skämmas över vilket hon nyttjade genom ständiga hot om att exponera mig. Hon beordrade mig att göra saker med och för henne, som ett dom/sub-förhållande men utan samtycke. Ju bättre jag presterade i sängen desto tidigare var hon nöjd och vi kunde sova. Känslorna försvann ifrån mig och jag kände mig bara tom, nästan ihålig. Det dröjde månader innan jag tog mig mod att ta tillbaka nycklarna en natt och tvärt bryta kontakten med Ylva. Hoten fortsatte men ingenting hände och jag var fri. Fri från henne men inte från vad hon gjort mot mig.

Effekten av det jag fick gå igenom känns även idag. Jag har en ohälsosam attraktion till kvinnor som kan behandla mig illa, det kan ta mig veckor att bli bekväm nog med någon för att kunna ha sex och jag ifrågasätter mig själv med frågor som "hur fick du upp den om du inte ville?" eller "var det verkligen så farligt?". Innerst inne vet jag precis vad som hände, hur fel det var och att kroppen kan svara på stimulans även om hjärnan skriker att det är fel.

Det här var min berättelse och nu är det dags att gå vidare.

RICHARD