Förlåt att jag gråter

Killar har ofta svårare för att visa och prata om känslor än tjejer. Killar löper större risk att ta livet av sig (mer än dubbelt så många som tar livet av sig är killar jämfört med tjejer) och de både utsätter andra och blir själva utsatta för fler våldsbrott. Samtidigt söker de hjälp mer sällan. Vad beror det här egentligen på? Hur kan vi förstå tystnadskulturen och stigmat kring att ta killars mentala hälsa på allvar? Och vad kan det vara killar behöver för att det här ska förändras?

​

Varför åker kevlaret (skyddsvästen) på från första början och vad gör att det fortsätter att sitta på och ofta blir både tyngre och tätare med tiden? Hur kan vi ens ta de första stapplande stegen för att börja öppna upp och vara sårbara när ingen annan verkar göra det? Hur kan det låta att sätta ord på känslor och behov och hur kan det påverka vår mentala hälsa?

​

Föreläsningen Förlåt att jag gråter riktar sig till killar och unga män (men går även utmärkt att genomföra för blandad publik) för att ge en större förståelse för vad många killar kämpar med i det tysta. Föreläsningen ger möjlighet till insikt och reflektion om inlärda beteendemönster och vad vi kan behöva för att må bättre som människor. Vi vill plantera tankefrön om att det KAN GÅ att vara både stark och sårbar. Att börja avgöra när skyddsvästen faktiskt behöver vara på och när den nog bör tas av. Hur vi kan skapa mer kontakt och förståelse med och för varandra.